Svar
När ett audiovisuellt verk skapas berörs alltid ett flertal aktörers och rättshavares intressen. De som finansierat inspelningen, ljud- och filmproducenter, upphovsmän, utövande konstnärer, tekniker m.fl. har, om inget annat avtalats, gemensam upphovsrätt till verket.
Idag finns det inga prejudikat när det gäller vem som äger eller får använda webbinarier eller videoproduktioner, exempelvis föreläsningar, som producerats i utbildningssyfte. Därför kan det kan vara klokt för alla parter att skriva avtal för nyttjandet av digital produktion inom högskolan (och inom annan offentlig verksamhet) innan en inspelning görs. Alla inblandade bör gemensamt besluta om hur inspelningen ska få användas. Exempelvis kan man bestämma att allt som spelas in med stöd av offentliga medel och inom ramen för högskolans normala verksamhet, ska Creative Commons-licensieras. Då blir nyttjanderätten tydlig för alla parter utan att någon för den skull förlorar sin upphovsrätt.
Om en högskola eller ett universitet vill spela in en lärares föreläsningar och exempelvis göra dem tillgängliga för studenter via lärosätets lärplattform så måste läraren först ge sitt tillstånd. Det är läraren eller den som är upphovsman till föreläsningen som bestämmer när, var och hur hans framförande ska spelas in och hur det får spridas.
Detsamma gäller för webbinarier, där presentatörerna måste ge sitt godkännande innan inspelningen kan visas. Om en inspelning ska göras tillgänglig via en öppen länk på nätet, t.ex. via Bambuser eller någon annan streamingtjänst så måste de medverkande se till så att inga upphovsrättsligt skyddade bilder visas.
Har lärosätet ställt upp med tekniker/redigerare eller liknande kan lärosätet enligt upphovsrättslagen ha en producenträtt till inspelningen. I 39-40 § § URL finns särskilda presumtionsregler för avtal om filmning. Men producenträtten har en begränsning eftersom nyttjanderätten alltid är beroende av att de medverkande samtycker till användningen.
Upphovsrättslagens paragraf 45 och 46 är till för att skydda producenter och regissörer. I 45 § står det att en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk, inte får tas upp på skiva, film eller likande utan hans tillåtelse. Detta gäller även om det ska sändas i radio/TV eller "genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten". Har det gjorts en sådan upptagning får den inte utan konstnärens samtycke överföras från ett medium till ett annat, innan det gått 50 år från det år upptagningen gjordes.
Ytterligare en komplikation är att när filmer eller webbinarer skapas lägger man ofta in en text vid efterbearbetningen med namn på deltagande personer samt högskolans namn och/eller logotyp. Om de lärare som medverkat vid inspelningen eller i webbinariet skulle använda en sådan inspelning i en ny anställning vid en annan högskola utan att texter och logotyper var borttagna skulle de kunna fällas för varumärkesintrång. Även när läraren själv producerat videon eller webbinariet får lärosätet en nyttjanderätt i sin normala verksamhet (all utbildning är att betrakta som icke kommersiell verksamhet). Många tvister och missförstånd kan undvikas om nyttjanderätten till inspelat undervisningsmaterial regleras i en CC-licens.
|
