Förvaltning

Förvaltningslagen är grunden för all handläggning av ärenden inom universitet och högskola. Den är som en "ryggrad" i all myndighetsutövning. Om förvaltningslagen (FL) är som ett slags skelett för arbetet med ärenden, så kan reglerna för bedömning av sakfrågorna liknas vid kroppen.

För den som vänder sig till en myndighet, eller som på annat sätt kommer i kontakt med myndigheten, utgör förvaltningslagen en ram för vad han eller hon har att vänta sig av myndigheten och därmed av dem som arbetar där. Inom den ramen ska den som är anställd vid en myndighet agera opartiskt. Handläggningen ska skötas med omsorg och man ska också handla formellt korrekt. Men det är inte tillräckligt.

En myndighetsperson måste även i övrigt se till att den enskilde kan ta till vara sin rätt och ska underlätta för honom eller henne att ha med myndigheten att göra. Lagen har därför även bestämmelser om serviceskyldighet, samverkan mellan myndigheter, snabb och enkel handläggning, lättbegripligt språk och muntlig handläggning.

Förvaltningslagen är kort och innehåller basregler för myndighetsutövning och annan handläggning av ärenden. Som en naturlig följd av att lagen är generellt utformad finns tillfällen då lagen inte ska tillämpas. Om regler i en annan lag eller författning avviker från förvaltningslagens regler så ska specialreglerna tillämpas, framför förvaltningslagen.

I för­valtningslagen finns också bestämmelser som innebär direkta undantag från lagens tillämpning. Du kan läsa mer om detta på din högskolas interna webbplats. Leta efter det som brukar kallas "Regelboken". Där finns anvisningar om hur din högskola bestämt att anställda ska tillämpa förvaltningslagen, och andra lagar och regler på högskolans område.